En liten guiden

Astronomiska Sällskapet Aquila i Kristianstad

En liten guide om stjärnhimlen

Av Ola Mårtensson

 

 

Alla är vi mer eller mindre intresserade av vad som händer uppe på himlavalvet. Många gånger när Du varit ute och tittat på himlen så det dyker upp något fenomen som man inte kunnat förklara vad det var. Nu börjar oftast ett intresse för att ta reda på vad det var som hände den där kvällen och med lite erfarenhet hittar man oftast en naturlig förklaring på det.

 

Här följer lite tips för Er som vill lära sig lite mer om vad man kan se på himlavalvet under året samt vilka hjälpmedel som kan vara användbara.

 

En bra investering är att inhandla en bra bok med stjärnkartor. På webben finns det en del gratisprogram att ladda ner. Du kan också köpa något bra astronomiprogram. Har Du någon astronomiförening i Din närhet finns det all anledning att söka sig dit. Där kan Du få svar på de frågor Du undrar över och det finns ofta några olika instrument att titta i samt aktiviteter som är anpassade efter olika erfarenheter.

 

Vad ser jag med blotta ögat eller fältkikare?

 

Låt oss först reda ut var polstjärnan finns någonstans. Du följer de två bakre stjärnorna i Karlavagnen uppåt till Du ser en ganska stark stjärna som ligger ganska ensam.

Polstjärnan, som ligger i Lilla björnen, är användbar av många anledningar. Eftersom stjärnan ligger nära norra himmelspolen så roterar stjärnbilderna runt polstjärnan. Om man av någon anledning hamnat vilse används Polaris som guidestjärna då den alltid är åt norr. För att fotografera långtidsexponeringar måste polaxeln alltid riktas åt himmelspolen och i det området ligger polstjärnan.

Utifrån vad Du nu fått veta kan Du leta Dig till nya stjärnbilder och leta efter olika objekt som finns i respektive stjärnbild. Eftersom varje stjärnbild innehåller ett antal stjärnor är det bra att lära sig de ljusstarkaste stjärnornas namn samt att lära sig de latinska namnen på stjärnbilderna.

 

De objekt som Du ser har olika magnitud och utan kikare ser Du ner till magnitud sex ungefär, om man har normal syn. Magnitud är ett mått på ett objekts ljusstyrka upplevd härifrån jorden. Ljusstyrkan ändras 2,5 gånger mellan varje magnitud, alltså är en stjärna med magnituden ett 2,5 gånger ljusstarkare än en stjärna med magnituden två osv.

 

Står man på en plats nära stadsljus minskar seeingen drastiskt. Eftersom vi bor där det finns mycket störljus från stans belysning måste man leta efter platser där det är så mörkt som möjligt. Då anpassar sig Ditt mörkerseende till omgivningen och du kan få en fantastik kväll att skåda i. För att Du inte skall förstöra Ditt mörkerseende använder Du enbart lampor med rött sken, en baklampa till cykeln är en bra investering. Nu är det inte bara stadens ljusavfall som stör, även Månens ljus gör att man ser sämre av stjärnhimlen, men då kan man ju följa gubben i månen på hans resa över himlen.

 

Enklast och många gånger roligast är att titta på himlen för blotta ögat då det finns olika ljusfenomen som uppträder. Norrsken är ett ljusfenomen som man förknippar med de norra delarna av landet men faktum är att vid olika tillfällen kan man njuta av dess prakt ända ner till södra Europa. Norrskenet bildas runt jordens magnetiska nordpol av laddade partiklar som kommer från Solen.

 

Ibland kan man se något som vi kallar stjärnfall men det är ingen stjärna utan grustoff som kommer in i vår skyddande atmosfär. Dessa meteorer kan variera i ljusstyrka från en förnimd rörelse till stora eldklot som man kan följa under ganska lång tid man nästan väntar på att marken skall börja skälva när man ser det störta ner. Dessa stora kallas för Bolider. Under en stor del av året förekommer det meteorskurar. De är uppkallade efter den stjärnbild där de tycks komma ifrån. Den mest kända är Leoniderna som uppträder i november månad med en topp i mitten av månaden vid en viss tidpunkt. Leoniderna upplevs komma från området kring stjärnbilden Lejonet och har man tur kan man få se hundratals meteorer under kort tid. Leoniderna är rester från en komet som heter Tempel - Tuttle och då jorden kommer in i dess bana ser man detta enorma skådespel.

Meteorer studerar man lättast med blotta ögat.

 

Planeterna och solen rör sig i en bana som kallas ekliptikan. Med blotta ögat kan Du se alla planeterna utom Uranus, Neptunus och Pluto. De är alla ljusstarka objekt som man lätta får syn på men man har nog bäst utbyte av att titta på dem i ett teleskop med hög förstoring.

 

Emellanåt kommer det kometer förbi som man kan njuta av. De har alla fasta banor runt solen och ut i rymden med olika omloppstid från något år upp till flera tusen år. Exempelvis har Halleys komet en omloppstid på 75 år.

 

Kometer observeras bäst med fältkikare eller teleskop beroende på hur ljusstarka de är. Hale-Bopp-kometen som syntes starkt på stjärnhimlen 1996-97 var så starka att den lätt kunde observeras med blotta ögat men tyvärr gäller inte detta för de flesta kometer.

 

Satelliter rör sig i en fast bana runt jorden. De syns som små prickar som rör sig med en jämn hastighet. I vissa fall kan man se att satelliterna blinkar. Det beror på att de roterar och att solljuset då inte hela tiden reflekterar ljuset rakt mot observatören.

 

Flygplan rör sig också där uppe men de avslöjar sig genom sina lampor som blinkar i ett.

 

Är det riktigt mörk där Du befinner Dig kan man se Vintergatan sträcka sig genom himlavalvet och ser Du Vintergatan har Du en perfekt seeing. Det finns några stjärnhopar man kan se för blotta ögat, bl.a. Plejaderna och Hyaderna som är öppna stjärnhopar. Orionnebulosan är en nebulosa i Orion. Med blotta ögat ser den ut som en suddig stjärna men är alltså en nebulosa.

 

Andromedagalaxen kan man också skönja svagt men man måste veta var den befinner sig. För att hitta till dessa objekt krävs att man kan stjärnbilderna för att kunna leta sig fram mellan stjärnorna. Stjärnhoppa kallas det. Det bör även påpekas att man inte ser några detaljer i vare sig Orionnebulosan eller Andromedagalaxen. För det krävs minst en fältkikare.

 

På dagen vid disigt väder kan man se en regnbågsliknande ring runt solen, solhalo, det är iskristaller i Jordens atmosfär som gör att ringen uppstår. Solens upp och nedgång är många gånger spektakulär.

 

 

 

Solförmörkelser uppträder mer eller mindre ofta på våra breddgrader men oftast får man resa långt iväg för att få vara med om en. Solförmörkelsen beror på att Månen hamnar mellan Solen o Jorden.

 

OBS, titta aldrig rakt in i solen utan skydd då Du kan förstöra Din syn på nolltid. Du tillverkar enkelt ett filter att använda för att skåda på solen. Använd inget annat än ett speciellt solfilter.

 

 

 

Månförmörkelser uppträder oftare och är trevliga att skåda på. Den beror på att Jorden finns mellan Solen och Månen.

 

Vad ser du i ett teleskop?

 

Efter ett tag funderar Du kanske på att köpa Dig en kikare eller ett teleskop. Titta runt på olika sorters kikare och fundera på vad som passar Dig. Kontrollera om det finns någon förening i Din närhet, där finns det många som kan hjälpa Dig med Dina frågor. Är Du riktigt händig kan Du tillverka nästan allting själv. En uppställning att rekommendera är en ekvatoriell montering. Denna montering har polaxeln pekandes åt himmelspolen vilket är en fördel om Du intresserar Dig för fotografering. Motordriven är också en fördel, den sköter sig själv. De dyrare teleskopen har en datorstyrning med en databas med de flesta objekten inlagda. Du bestämmer Dig för vilket objekt som skall visas och sedan ställer teleskopet in sig själv på objektet. Den enda nackdelen med dessa är priset. En uppsättning okular av olika brännvidd är att rekommendera. Liksom en Barlow lins, den dubblerar förstoringen på Dina okular. Olika filter att sätta på okularen är också användbara. Deep sky filter filtrerar bort en del störljus som finns i atmosfären. De bidrar till att öka detaljrikedomen av det Du tittar på. Mer skriver vi inte om detta här eftersom Du kan läsa mer om just teleskopval på annan plats på ASAK:s Hemsida.

 

När Du använder ett teleskop krävs det att Du har bättre vetskap om stjärnbilderna och eftersom man vanligtvis använder hög förstoring blir synfältet litet. Nu kan man komma åt de ljussvagare objekten som galaxer, nebulosor, planeternas månar, kometer, dubbelstjärnor, öppna - och klotformiga stjärnhopar. Har Du tur kanske Du kan se en supernova.

 

Vad är då alla dessa konstiga saker?

 

En Supernova är en jättestjärna som exploderat. Man kan se en supernovarest i Oxen kallad M1 eller Krabbnebulosan, dess explosion observerades redan år 1054 och idag kan vi alltså se resterna som en liten nebulosa.

 

En öppen stjärnhop är stjärnor som ligger ganska tätt tillsammans, Plejaderna (M45) är en sådan.

 

En klotformig hop är massor med stjärnor som ligger tätt, tätt tillsammans, det ser helt enkelt ut som ett knottrigt klot av stjärnor i teleskop. M13 eller Herculeshopen är en sådan.

Nebulosor finns som mörka eller ljusa moln. De ljusa belyses av intilliggande stjärnor eller av sig själva medan de mörka är moln som är täta nog att blockera ljus från intilliggande stjärnor. M57 eller Ringnebulosan är en lysande nebulosa bildad när en stjärna kastat av sig en del av sitt material medan IC 434 eller Hästhuvudnebulosan är en mörk nebulosa.

 

I teleskop är en del planeter fantastiska att observera. Du kan t.ex. studera Jupiters band och flera av dess månar. Du kan studera Saturnus berömda ringar eller Mars polarkalotter.

 

Man kan även skåda solens fläckar och planeternas passager över solskivan men var försiktig.

 

OBS, titta aldrig rakt in i solen utan skydd då Du kan förstöra Din syn på nolltid. Du tillverkar enkelt ett filter att använda för att skåda på solen. Använd inget annat än ett speciellt solfilter.

 

Fotografera stjärnhimlen - går det?

 

Kanske blir Du intresserad av så kallad astrofotografering. Detta kan idag utföras på flera olika sätt och bildmedia.

 

Fotografering med vanlig film.

 

Kameran Du skall använda måste ha ett läge B (Bulb) för slutaren som lämnas öppen under lång tid. Detta för att de svaga stjärnornas ljus skall kunna ses på den färdiga bilden. Har Du 35 mm kamera använder Du filmer med olika ASA - tal. För fotografering av ljusstarka objekt som t.ex. Månen eller ljusstarka planeter används 50 - 100 ASA. För stjärnhimlen går man upp till 200 - 400 ASA som man även kan pressa något eller några steg. (Mer om detta på annan plats på ASAK:s Hemsida.) Olika objektiv från 20 mm och uppåt är lämpliga att använda. En trådutlösare till avtryckaren är ett måste. Viktigt vid all fotografering är att göra anteckningar för att man skall veta vad det är man fotograferat och vilka tider som använts.

 

Här finns olika tekniker att använda sig av. Det är en del saker som Du måste tänka på under all långtidsexponering. Håll en kartong eller liknande framför objektivet innan Du trycker på avtryckaren, ta sedan bort den utan att stöta till utrustningen. Likaså är det viktigt att Du står still eller försiktigt drar dig undan från utrustningen under tiden du tar bilden. Det är nämligen lätt att stöta till kameran under tiden och minsta lilla rörelse avtecknar sig på den färdiga bilden. När Du bestämt Dig för att avbryta exponeringen tar Du och sätter kartongen framför objektivet (utan att vidröra detta) och sedan avslutar exponeringen.

 

Kamera på stativ

 

Har Du ett stativ till Din kamera kan Du fotografera planeter, stjärnspår, skymningsljus, norrsken och meteorer. För att få stjärnspår måste Du låta slutaren vara öppen under en längre tid, upp till flera timmar om det är mycket mörkt där Du befinner Dig. Tekniken är den samma för att få med meteorer. Använd en snabb film och ett objektiv på 20 - 50 mm. Vid denna typ av fotografering framträder färger som du normalt inte ser med blotta ögat.

Långtidsexponeringar. För att fotografera mer detaljerade bilder måste man följa med stjärnorna under en längre tid och kameran måste då följa objektet. Under långtidsexponeringar av den här typen kommer det fram detaljer och färger som vi inte ser för blotta ögat. Metoden att låta kameran följa objektet sker genom att Du antingen bygger en s.k. "barn door tracker". Ritningar till en sådan finns att hämta på webben. Denna kan tillverkas så att Du antingen skruvar själv för att följa eller så kan man sätta på en motor för att sköta drivningen. Har Du har tillgång till ett motordrivet teleskop med ekvatoriell montering så sätter Du kameran uppe på teleskopet, s.k. "piggyback"-montering.

"Piggyback"-montering

 

Med kameran monterad på detta sätt får man fina bilder på bl.a. Vintergatan, olika nebulosor, olika stjärnhopar och stjärnbilder. Viktigt här är att man måste ha polaxeln noggrant inställd på himmelspolen. Har man uppställningen fel blir inte stjärnorna avbildade korrekt.

 

Har Du ett teleskop med ekvatoriell montering kan Du fotografera genom teleskopet s.k. primärfokusfotografering. Här måste man ha tillgång till hjälpmedel för att följa en stjärna i närheten av det Du tänker fotografera. Antingen så parallellmonterar man ett mindre teleskop på teleskopet man ska fotografera med eller också kan man använda sig av en s.k. "off axis"-guider. Du måste även ha en adapter mellan okularfästet och kameran, denna kallas T - adapter.

 

Kamera med T-adapter Primärfokusmontering

 

Solen är också tillgänglig för fotografering men var försiktig.

 

OBS, titta aldrig rakt in i solen utan skydd då Du kan förstöra Din syn på nolltid. Som Du märker rekommenderar vi att Du skall vara rädd om Dina ögon. Du tillverkar enkelt ett filter att använda för att skåda på solen. Använd inget annat än ett speciellt solfilter.

 

Fotografering med digitalkamera eller webbkamera.

 

Har Du en digitalkamera eller en webbkamera kan du även använda denna till astrofotografering. Du kan med dessa typer av kameror vanligtvis inte fotografera ljussvagare objekt än månen och de ljusstarkare planeterna eftersom de inte är kapabla att ta långtidsexponeringar med. Kamerorna passar däremot väldigt bra för att fotografera just månen, solen och planeterna med. Med vissa förändringar kan dessa kameror i vissa fall även användas för långtidsexponeringar men det går vi inte in på här. Information om detta kan hittas på webben.

 

Digital systemkamera.

 

Många av dagens digitala systemkameror ger möjlighet även till långtidsexponeringar. Om detta finns att läsa på ASAK:s Hemsida.

 

Speciella CCD-kameror

 

En annan typ av fotografering är med hjälp av en för astrofotografering speciell CCD - kamera. Denna används ungefär på samma sätt som beskrivits ovan. Du kan använda den till Dina objektiv, en adapter mellan kameran och objektivet är ett måste. Funderar Du på att köpa en CCD - kamera bör Du rådfråga någon med erfarenhet först. Bilden laddas ner och sparas på dator i ett speciellt format, där man sedan med hjälp av bildbehandlingsprogram gör bilden färdig för utskrift.

 

Här följer en liten lista på bra och ha grejer till Din astronomikarriär. Den är uppställd efter egna erfarenheter. Utbudet är stort så det finns säkert mer att lägga till, fråga någon erfaren eller leta på webben. Börja gärna på ASAK:s Hemsida där du även kan hitta en länk till ASAK:s Diskussionsgrupp där du kan diskutera både astronomi i allmänhet och utrustning som används vid de flesta typer av amatörastronomi med andra likasinnade.

Både erfarna och nybörjare.

 

Tidskrifter:

 

Sky and telescope

Astronomy

 

Hemsidor:

 

ASAK:s Hemsidahär finns nästa allt Du behöver veta om Ditt astronomiintresse

ASAK:s Diskussionsgrupp diskussionssajt på YAHOO

skyandtelescope.com här finns allt man vill veta om astronomi

skafar.com

astropixlar.comastrofotografering

Många fler länkar finns att hämta på ASAK:s Hemsida

 

Böcker:

 

Stjärnhimlen - En utförlig astronomisk guide ISBN 3829055072

StjärnbokenISBN 9119133626

Deep sky observingISBN 1852336277

Practical astrophotographyISBN 1852330236

 

 

Datorprogram:

 

Redshift

Starry night