Polinställning

Astronomiska Sällskapet Aquila i Kristianstad

Polinställning - Lasse Lindh 2010

 

Varför är det så viktigt att göra en polinställning? Oavsett om man bara ska observera genom teleskopet eller fotografera är man hjälpt av att ha en bra polinställning. Det gör att objektet stannar kvar på samma ställe i okularet under hela observationen om du har en motordriven RA-axel. Det har ännu större betydelse om du ska fotografera genom teleskopet. Ju längre brännvidd desto högre krav på polinställningen.

 

Himlavalvet roterar runt en punkt på himlen som kallas norra himmelspolen, eller North Celestial Pole (NCP) som är den korrekta engelska termen (om du vill söka vidare på nätet). Denna punkten ligger nära stjärnan Polaris (Polstjärnan) i Lilla Björn ( α Ursae Minoris, på fackspråk). Den ligger så pass nära polstjärnan att det ofta räcker att göra polinställningen mot polstjärnan. Den exakta punkten ligger 42 bågminuter från Polaris. Det är lite mer än diametern på Månen (som varierar mellan 29-34 bågminuter).

 

Att göra poinställningen mot Polaris är tillräckligt om du bara vill observera eller kanske också om du vill fotografera med en kamera och ett teleobjektiv med liten brännvidd (ex. upp till 100 mm) under korta exponeringar. Men så fort du seriöst ska fotografera med längre brännvidder och exponeringstider eller genom teleskop, så är polinställningen verkligen kritisk. Ju längre brännvidd desto större krav på att göra polinställningen mot NCP så exakt det bara går.

 

Nu finns det autoguiderkameror som hjälper till att styra teleskopet så att polinställningen inte behöver vara så exakt. Men om man fotograferar utan autoguiderkamera, så kallat "oguidat" då måste man polinställa exakt.

 

Även om det finns tekniska hjälpmedel, så är det faktiskt bra att kunna göra en ordentlig polinställning. Om inte annat så hjälper det faktiskt autoguidern, som då slipper att korrigera för en grovt felaktig polinställning hela tiden.

 

Den grundläggande delen hur man grovt justerar in själva monteringens RA-axel mot Polaris går jag inte in på eftersom det behandlas alltid i de manualer som medföljer monteringen. Jag tar endast upp den delen som oftast är bristfällig, dvs hur man finjusterar polinställningen mot NCP.De allra flesta monteringar har en inbyggd polsökare. Det finns monteringar som helt saknar möjligheter att ha en polsökare eftersom den är konstruerad så. Det är alltid mindre monteringar, ex. EQ-1 och EQ-2. Men de flesta monteringar har en polsökare eller har ett hål för att kunna montera in en polsökare i RA-axeln.

Kvaliteten på polsökare varierar från helt oanvändbara till mycket bra. I polsökaren finns en gradering som hjälper dig att justera.

 

 

 

Det finns lite olika utseende på graderingen i polsökare. De vanligaste typerna är de som syns ovan. Det viktiga är att det finns ett kryss i mitten och en liten ring en bit ifrån. Det spelar egentligen mindre roll om denna lilla ringen ligger på en cirkel eller på en rak linje. Den senare varianten är dock att föredra, vilket ni ska se lite senare. Bilden till höger visar hur det ser ut om du tittar genom polsökaren (ljus bakgrund för att lättare se graderingen).

 

Först och främst måste man se till att krysset i graderingen är exakt i mitten av RA-xeln, dvs mitt i polsökaren. Genom att sikta med krysset i polsökaren (och hela monteringen) mot ett avlägset objekt, ex. en skorsten eller en telemast, och sedan rotera RA-axeln (utan motvikt och teleskop monterat), så ska krysset förbli centrerat på objektet. Om krysset löper i en cirkel runt objektet, så är krysset (polsökaren) inte centrerad. Det står oftast i monteringens manual hur man centerar polsökaren i monteringen med hjälp av tre justeringsskruvar.

 

När detta är klar så kan vi börja med finliret, hur man justerar polaxeln exakt mot NCP

 

När krysset i polsökaren är centrerad, så är nästa steg att justera polsökaren så att den linjen i graderingen sammanfaller med motviksstången. Detta är synnerligen viktigt. Denna inställning gör att man orienterar den lilla ringen rätt i förhållande till Polaris och NCP, som skiftar hela tiden pga jordens rotation.

Polsökare som saknar linje, får man höfta denna linje som går från krysset, genom ringen och ut till kanten

 

Om denna justering inte görs så kan man lika bra polinställa direkt på Polaris och fotografering med längre brännvidder eller exponeringar är inte möjlig. Åtminstone inte "oguidat", dvs utan autoguider.

 

Eftersom Polaris position i förhållande till NCP konstant skiftar under dygnet pga dess rotation runt NCP, så är det viktigt att veta var någonstans NCP ligger längs cirkeln runt krysset i polsökaren.

 

Ett bra hjäpmedel att ta reda på var Polaris ligger i förhållande till NCP, eller krysset i polsökaren, är den sk. Kochab-klockan. Kochab är en av stjärnorna i stjärnbilden Lilla Björns "skopa". En tänkt linje mellan Kochab och Polaris ska sammanfall med linjen i polsökaren eftersom NCP ligger utefter denna linje strax (42 bågmin) bortom Polaris .

 

Vrid RA-axeln så att motviktsstången bildar en linje mellan Kochab och Polaris. Det är lättare att hitta linjen genom att röra huvudet så att Kochab och Polaris samtidigt utsläcks av stången. Lås nu RA-axelns position.

 

Nu till det sista steget innan en komplett polinställning.

 

RA-axeln får inte röras. Nu ska monteringen justeras in så att Polaris hamnar mitt i den lilla ringen. Det görs med fyra skruvar, två för polhöjd (Alt) och två för rotation (Az).

När detta är gjort har du en perfekt polinställning.

 

 

 

När man ska polinställa en montering utan polsökare så måste man se till att teleskoptuben är parallell med RA-axeln. Detta kan man göra med ett belyst hårkors- okular (ex. Meade 12 mm). Genom att först rikta in tuben stående rakt upp (position kl. 12) mot ex. Polaris, som rör sig mycket långsamt under några minuter och sedan vrida RA-axeln åt vänster (medurs 90 grader) och sedan moturs åt höger (90 grader) jämföra och se om stjärnan forfarande är exakt mitt i hårkorset.

 

När teleskoptuben är exakt parallell med RA-axeln, så kan man med hjälp av en stjärnkarta leta upp NCP.

 

Nedanstående utdrag från en stjärnkarta visar ett område knappt 4 grader brett och 2 grader högt runt NCP. Den stora stjärnan är Polaris. Med lite träning så identifierar man snabbt de grupper av stjärnor som visar var NCP finns genom okularet. Noggrannheten kan på detta sättet till och med bli högre än med polsökare.

Utdrag från stjärnatlasprogrammet CNebulax