Enkel fotografering

Astronomiska Sällskapet Aquila i Kristianstad

Astrofotografering - det enkla och billiga sättet

(Lasse Lindh 2005)

 


 

Ofta ställs frågan vad man ska använda om man vill börja astrofotografera. Svaren är nästan uteslutande att man behöver en bra och stabil montering med drivning. Man måste räkna med att slänga upp både 6, 8 eller 10.000:- på montering och teleskop, om det räcker. Men det beror ju på vilken typ av astrofotografering man vill börja med. Vill man kasta sig ut direkt och slåss med dom "stora grabbarna" och fotografera små ljussvaga planetariska nebulosor eller avlägsna galaxer med CCD-kamera, ja då är svaret korrekt, det krävs mycket bra grejor. Men vill man börja lite närmare hemmet, och kanske i rätt ända (!) med större nebulosor, M31, M33, M51, M42 M45, NGC-7000 osv. då räcker det faktiskt med billigare och enklare prylar.


Tänk på att astrofotografering är inte bara djuprymdsobjekt någon bågminut stor utan även stora nebulosor och galaxer på flera grader. De flesta duktiga astrofotografer tar widefield eller kryper lite närmare, fullt inom räckhåll för ett teleobjektiv på 200-600 mm eller rent av ett teleskop med motsvarande brännvidd.

 

Piggyback är, för er som inte vet vad det handlar om, en metod att använda teleskopet som guideteleskop och montera en kamera med objektiv ovanpå och fotografera. Piggyback är en underskattad form av astrofotografering. Den används av många duktiga amatörastromer. Många luttrade astrofotografer följer manuellt, dvs vrider timaxeln för hand. Tränade fotografer klarar att göra detta med långt större brännvidder än vanliga teleobjektiv. För 20-30 år sedan var detta inte alls ovanligt bland amatörastronomer och många gånger det enda sättet att astrofotografera. Dock med stabilare montering än vad jag använt under dessa tester.

 

Med moderna teleskop och billig teknik som gjorts tillgänglig för amatörastronomer så har denna metod blivit lite bortglömd. Många sitter idag med dyra teleskop och monteringar och den allmänna uppfattningen är att man bör ha fina och dyra prylar för att kunna astrofotografera.

 

Man bör tänka på i sammanhanget att det är stor skillnad mellan att fotografera med en vanlig analog kamera, DSLR-kamera och en astronomisk CCD-kamera. Den sistnämnda, CCD-kameran, har en mindre sensor vilket ställer högre krav på följning så tillvida att bilden inte kan förminskas lika mycket för att dölja ev. trackingfel.

 

Denna bilden på Vega är tagen med ett 135 mm teleobjektiv monterad på en EQ-3 monteringen utan motordrift. 3 minuters exponering.






Jag plockade fram en gammal EQ-3 montering. Stativet är av aluminium och ganska ostabilt och saknar motordrift. Jag hängde på min 4 tums Maksutov och satte i ett belyst dubbelhårkors- okular (Meade 12.5 mm) som gör det enklare att följa en stjärna. En grov polinställning och allt var klart. För testet använde jag ett 135 mm och ett 200 mm teleobjektiv plus en 2-3x telekonverter, vilket gav 400 resp. 600 mm brännvidd. Slutligen så testades även att fotografera genom Maksutov- teleskopet (850 mm brännvidd med fokalreducerare) och en 70/700 mm refraktor som guideteleskop.

ISO 1600 användes för alla bilder.




 

Denna bilden på Vega är tagen med ett 135 mm teleobjektiv monterad på en EQ-3 monteringen utan motordrift. 3 minuters exponering

 

M34 på totalt 3 minuters exponering med 200 mm objektiv. Delförstorad 200%

Förhoppningsvis får vi se astrobilder tagna med folk som har enklare monteringar utan motordrift. Det vore ju bra om man uppmuntrade de som inte kan eller har ekonomi att införskaffa dyr utrustning att börja i denna änden. Många vill gärna börja att astro- fotografera, men backar för kostnaden eftersom det enda alternativet som ofta presenteras är alldeles dyrt.

 

CR399 Coathanger eller Brocchis Cluster bestående av totalt 3 minuters exponering med 400 mm objektiv

 

M31 bestående av totalt 9 minuters exponering med 200 mm objektiv

 

NGC-7000 (Nordamerikanebulosan) på totalt 6 minuters exponering med 200 mm objektiv.